Dödsbud

För sju år sen låg jag också vaken vid den här tiden, Nils. Pappa och jag hade fått veta att ditt hjärtfel var inoperabelt. Vi hade fått veta att du skulle dö. 

Men du levde. Du var fem dagar gammal och du levde. Du låg nära mig och andades. Denna första natt tillsammans var jag livrädd att du skulle dö. Jag sov inte. Jag lyssnade, gladdes och sörjde.

Min son, min fina lilla kille som inte skulle få leva. 

Den första natten tillsammans var också den tung och sömnlös.