Mamma sitter i soffan och vaggar dig i famnen, Nils. Varligt smeker jag ärret som pryder din bröstkorg. Jag luktar dig i nacken och ger dig en puss på kinden.
Just så drömde mamma i dag när jag satt på gräset och ammade Frank i dag. När han ätit färdigt blundade jag och smekte din gravsten. Så annorlunda allt kunde vara, Nils. Så väldigt, väldigt annorlunda.
Valborg är för alltid förknippat med hemfärd, med glädjen att få komma hem med dig. Men Valborg är också förknippat med skräcken att få komma hem med ett döende barn. Glädje, smärta, lycka, kaos. Tomhet, sorg, minnen. Nils.
Nils.
tisdag 1 maj 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar