Mirakel

För en tid sedan läste jag om en prematur som överlevde. "Ett mirakel" stod det. Det har gjort mig full av tankar.

Du är ett mirakel, Nils. Även du. Det är ett mirakel att du blev till, att du föddes och att du levde med oss. Nu är du död, men du lever. I våra hjärtan och våra minnen kommer du alltid att leva. 

Att prematuten överlevde är ett mirakel, men en överlevare har inte ensamrätt på innebörden. 

Du är vår älskade Nils. Du är vårt mirakel. 

Grattis på namnsdagen!

I dag åkte Nora, Frank och jag till din grav för att göra den höstfin, Nils. Blommorna vi planterade i somras har nu fått ge vika för frosten, så de drog vi upp. Frank sa redan när vi klev ur bilen att han ville leka med din traktor. 

Sen hämtade vi Siri på förskolan och åkte hem för att fira din namnsdag med att äta godis. Dina syskon satt i mammas knä och vi hade så mysigt!

Sen hjälptes vi åt med att laga kvällsmat och duka. Siri tog fram en sked till dig också och sa "Jag kastar in skeden i hjärtat så Nils också får en". Du har så fina syskon, Nils!

Efter maten badade vi och sen läste vi sagor för varann. Vi har haft en riktigt bra dag!

Storebror!

Jag minns den här kvällen för fem år sen, Nils. Jag minns hur jag låg sömnlös och var rädd. Jag minns smärtan och tomheten. Jag minns hoppet.

Jag minns hur jag efter morgondagen försiktigt kunde andas igen. Hur ny, hoppfull luft fyllde mina lungor. 

För fem år sedan låg din första lillasyster i mammas mage. På ultraljudet kunde vi se ett friskt hjärta, som för varje slag fyllde pappa och mig med liv igen. Siri började försiktigt fylla ett tomrum och vi vågade känna glädje igen. 

I morgon ska vi kika på ännu en liten persons hjärta. Du ska bli storebror igen, Nils! Mamma är inte lika rädd den här gången, men mamma ligger sömnlös. Mamma tänker på dig. 

Familjehelg

Det brinner en marshall för dig nere vid havet i kväll, Nils. Mamma satt en stund intill den brinnande lågan och kände det salta vattnet från havet mot mitt ansikte. 

Jag har berättat kort om din tid med oss för nya bekantskaper i kväll, och orden är bekanta men ändå främmande. Drygt fem år har gått och ett femårigt barn är ungt. Vår sorg är ung men ändå erfaren. 

Det var svårt att tända marshallen i kväll, för det blåser. Det finns saker vi står maktlösa inför, men det finns lågor som ändå alltid orkar brinna.

Sex år

I går hade mamma och pappa bröllopsdag, Nils. För sex år sedan gifte vi oss och strax därefter blev du till. 

Jag saknar dig, Nils. Jag saknar tiden du låg i min mage och framför allt tiden du låg i min famn. Jag saknar all tid med dig, Nils. Alltid. 

Över

Det är nästan mörkt nu, så mörkt som det blir en klar maj-kväll. Dina småsyskon sover sedan några timmar och pappa och jag ska snart sova vi också. 12 maj, Nils. Det skulle inte varit något särskilt med den dagen egentligen. 

Men nu är den över. Det är fem år sedan du dog i mammas och pappas famn. Jag är helt slut, Nils! Psyket är helt utmattat. 

Vi har fikat vid din grav. Vi har varit på Omberg. Vi har ätit glass i solen. Vi har haft en bra dag trots allt. 

Saknaden efter dig är enorm, Nils. Älskade lilla sparv. Älskade lilla storebror.

Fem år

Vi firade din födelsedag med pompa och ståt, Nils! Barnen fick födelsedagspresenter och vi åt jordgubbsbakelser. Vi sjöng "Ja må han leva" och hurrade vid din grav och vi åt födelsedagsmiddag på restaurang. Pappa var ledig hela dagen och på förmiddagen åkte vi till öppna förskolan alla fem. Dessutom fick hönorna äntligen flytta hem!

Några dagar har nu gått och i dag var dina syskon på sin första fotbollsträning. Vi njuter av varandra och av våren. Vi njuter av att må bra tillsammans och vi njuter av att få vara ledsna i varandras närhet.

Just nu njuter mamma av minnet av dig, älskade Nils!

24/4

Vi älskar dig, Nils.

The big opening turns grande finale

Det är kvällen före kvällen före. I morgon kväll borde jag vara nervös inför din femårsdag, men nervositeten har redan smugit sig på. Illamående och en klump i magen. Det känns som att alla runt omkring tittar, kollar, känner in. "Kommer hon att explodera i år?" "Hur ser hon ut när hon sörjer?" "Hur ledsen är hon?"

Jag är samma gamla mamma, Nils. Det är samma gamla april och samma känslor. Förväntan, glädje och sorg.

Jag är själv lite nervös över hur det kommer att kännas kommande dagar, men jag tror ändå jag vet. Tiden läker inga sår, men den gör en van. Jag vet hur det känns att hålla födelsedag för min älskade förstfödde son utan hans närvaro. Utan din närvaro, Nils. Det är nu femte gången.

Fastän det snart gått fem år så har jag inte riktigt lärt mig andas utan dig, Nils. Det är så tomt utan dig! Ibland kväver tomheten mig och jag låter den göra det. Jag låter dig ta plats och jag låter sorgen efter dig kväva mig. Jag dör. Jag lever. Jag andas, men det är på ren vilja.

Nu ska jag smyga in till dina syskon och smeka dem försiktigt på kinden och lukta på dem. Höra deras andetag och känna deras närvaro. Och känna din närvaro i dem. Älskade, älskade Nils.

Vinterns grepp

Det känns som att våren står på paus, Nils. Det har kommit mer snö och det är alldeles för många minusgrader för att det ska kännas som vår. Men det är mars, ändå. Trots allt.

Det är fem år sedan du låg i min mage och det känns så länge sen och samtidigt känns det så nyss. När du dog så stod hela livet på paus, allt, verkligen allt, saknade mening. Dagarna gick, månaderna gick och våren gick. Det blev sommar och höst, vinter och vår igen. Då föddes din första lillasyster, Nils. Det meningslösa blandades med det meningsfulla. Livet återvände till vårt döda liv. 

Under våren återkommer livet, och det blev så extra tydligt då!

Hur känns det?

Hur rädd var musen som ramlat ner i det lilla utrymmet i mellanväggen? Förstod den att den skulle dö? När förstod den det? Vi lyssnade hjälplöst på musens hjälplösa krafsande.

Nils, jag tror att du förstod att du var döende, jag tror att du kämpade så länge du bara orkade. Ända tills det kändes hjälplöst. Hur kändes det för dig? Mamma får svårt att andas när jag tänker på det, när jag tänker på att du fick kämpa så. Jag njöt av varje sekund du var hos oss, Nils! En hjälplös njutning, en hopplös kamp mot tiden.

Jag blundar så hårt jag kan och önskar, hoppas, drömmer att du är tillbaka. Ditt vackra lilla huvud just under mitt. Din späda lilla kropp varligt tryckt mot min. Jag vill inte att tiden med dig ska vara förbi. Jag vill inte känna mig så hjälplös.

Nytt år

Flickorna har valt blommor till dig, Nils.