Just i dag för tre år sedan var den första dagen vi vaknade hemma, tillsammans. Du, pappa och jag. Varje stund var vår, varje litet ögonblick och varje kunde vara det sista. Men vi fick många stunder tillsammans. Vi fick ögonblick mamma aldrig kommer att glömma.
I går brann eldarna, som de gjorde för tre år sen, då som för att välkomna dig hem.
Du saknas så mycket, Nils.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar