12 maj

Min älskade lilla Nils. 

Hemkomst

I dag slog vildapeln ut, Nils. De första tappra blommorna breder ut sina skira ljusa blad och vänder sig mot solen. Det är onsdag. Det är valborgsmässoafton. Den är sex år sedan du äntligen fick komma hem. 

Mamma känner sig extra ensam i kväll, Nils. För sex år sedan gick vi och la oss tillsammans - du, pappa och jag. Du låg i den här sängen som mamma ligger i nu, och sov tryggt mellan dina föräldrar. 

Som vi drömde om att få uppleva det, Nils! Det var mammas målbild under förlossningen, att få ligga hemma i sängen med en liten bebis bredvid.  På din sjätte levnadsdag blev det verkligt. 

På valborgsmässomorgonen för sex år sedan vaknade vi upp i en sjukhussäng i Lund. Det var vår första natt tillsammans, det var din första natt utan mediciner och din första natt som döende. Du skulle inte ens levt till natten, men du låg mellan mamma och pappa och andades. Alldeles själv. Andetag efter andetag och jag var hela tiden livrädd att andetaget du just drog var det sista. 

Nils, i kväll brinner eldarna för dig! I kväll ligger mamma i sängen med handen på den plats där du somnade för sex år sedan. I kväll bränner tårarna som eldar på mina kinder och mina röda ögon glöder som den slockande elden. Älskade Nils! Älskade, saknade barn. 

Att ta för givet

Om du hade levt hade pappa och mamma slagit in paket till dig i dag, Nils. Om dina hjärtslag räckt längre hade vi stoppat om dig och pussat dig på kinden i kväll, din sista kväll som femåring. Om dina andetag fortfarande tagits skulle du fått uppleva din sjätte födelsedag i morgon. Om livet kunde tas för givet skulle allt vara gott. 

Sorg och lycka går hand i hand

Mamma har sagt det förr, och det stämmer ofta. Sorg och lycka. Två motsatser som ändå kan vara så lika. Som till och med kan vara samma sak.

Du har blivit storebror igen, Nils. Nu har du fyra små barn att vaka över. Fyra underbara småsyskon!

I går satt Siri med er yngsta lillasyster i famnen. Hon klappade och kramade lillasyster, men plötsligt började hon gråta. Efter några snyftningar kunde hon berätta att hon var så ledsen för att du inte får träffa er syster. Och för att de aldrig får träffa dig. 

Det gör mamma också så otröstligt ledsen, Nils. Älskade, saknade Nils.

Mirakel

För en tid sedan läste jag om en prematur som överlevde. "Ett mirakel" stod det. Det har gjort mig full av tankar.

Du är ett mirakel, Nils. Även du. Det är ett mirakel att du blev till, att du föddes och att du levde med oss. Nu är du död, men du lever. I våra hjärtan och våra minnen kommer du alltid att leva. 

Att prematuten överlevde är ett mirakel, men en överlevare har inte ensamrätt på innebörden. 

Du är vår älskade Nils. Du är vårt mirakel. 

Grattis på namnsdagen!

I dag åkte Nora, Frank och jag till din grav för att göra den höstfin, Nils. Blommorna vi planterade i somras har nu fått ge vika för frosten, så de drog vi upp. Frank sa redan när vi klev ur bilen att han ville leka med din traktor. 

Sen hämtade vi Siri på förskolan och åkte hem för att fira din namnsdag med att äta godis. Dina syskon satt i mammas knä och vi hade så mysigt!

Sen hjälptes vi åt med att laga kvällsmat och duka. Siri tog fram en sked till dig också och sa "Jag kastar in skeden i hjärtat så Nils också får en". Du har så fina syskon, Nils!

Efter maten badade vi och sen läste vi sagor för varann. Vi har haft en riktigt bra dag!

Storebror!

Jag minns den här kvällen för fem år sen, Nils. Jag minns hur jag låg sömnlös och var rädd. Jag minns smärtan och tomheten. Jag minns hoppet.

Jag minns hur jag efter morgondagen försiktigt kunde andas igen. Hur ny, hoppfull luft fyllde mina lungor. 

För fem år sedan låg din första lillasyster i mammas mage. På ultraljudet kunde vi se ett friskt hjärta, som för varje slag fyllde pappa och mig med liv igen. Siri började försiktigt fylla ett tomrum och vi vågade känna glädje igen. 

I morgon ska vi kika på ännu en liten persons hjärta. Du ska bli storebror igen, Nils! Mamma är inte lika rädd den här gången, men mamma ligger sömnlös. Mamma tänker på dig.