Storebror!

Jag minns den här kvällen för fem år sen, Nils. Jag minns hur jag låg sömnlös och var rädd. Jag minns smärtan och tomheten. Jag minns hoppet.

Jag minns hur jag efter morgondagen försiktigt kunde andas igen. Hur ny, hoppfull luft fyllde mina lungor. 

För fem år sedan låg din första lillasyster i mammas mage. På ultraljudet kunde vi se ett friskt hjärta, som för varje slag fyllde pappa och mig med liv igen. Siri började försiktigt fylla ett tomrum och vi vågade känna glädje igen. 

I morgon ska vi kika på ännu en liten persons hjärta. Du ska bli storebror igen, Nils! Mamma är inte lika rädd den här gången, men mamma ligger sömnlös. Mamma tänker på dig. 

Familjehelg

Det brinner en marshall för dig nere vid havet i kväll, Nils. Mamma satt en stund intill den brinnande lågan och kände det salta vattnet från havet mot mitt ansikte. 

Jag har berättat kort om din tid med oss för nya bekantskaper i kväll, och orden är bekanta men ändå främmande. Drygt fem år har gått och ett femårigt barn är ungt. Vår sorg är ung men ändå erfaren. 

Det var svårt att tända marshallen i kväll, för det blåser. Det finns saker vi står maktlösa inför, men det finns lågor som ändå alltid orkar brinna.

Sex år

I går hade mamma och pappa bröllopsdag, Nils. För sex år sedan gifte vi oss och strax därefter blev du till. 

Jag saknar dig, Nils. Jag saknar tiden du låg i min mage och framför allt tiden du låg i min famn. Jag saknar all tid med dig, Nils. Alltid. 

Över

Det är nästan mörkt nu, så mörkt som det blir en klar maj-kväll. Dina småsyskon sover sedan några timmar och pappa och jag ska snart sova vi också. 12 maj, Nils. Det skulle inte varit något särskilt med den dagen egentligen. 

Men nu är den över. Det är fem år sedan du dog i mammas och pappas famn. Jag är helt slut, Nils! Psyket är helt utmattat. 

Vi har fikat vid din grav. Vi har varit på Omberg. Vi har ätit glass i solen. Vi har haft en bra dag trots allt. 

Saknaden efter dig är enorm, Nils. Älskade lilla sparv. Älskade lilla storebror.

Fem år

Vi firade din födelsedag med pompa och ståt, Nils! Barnen fick födelsedagspresenter och vi åt jordgubbsbakelser. Vi sjöng "Ja må han leva" och hurrade vid din grav och vi åt födelsedagsmiddag på restaurang. Pappa var ledig hela dagen och på förmiddagen åkte vi till öppna förskolan alla fem. Dessutom fick hönorna äntligen flytta hem!

Några dagar har nu gått och i dag var dina syskon på sin första fotbollsträning. Vi njuter av varandra och av våren. Vi njuter av att må bra tillsammans och vi njuter av att få vara ledsna i varandras närhet.

Just nu njuter mamma av minnet av dig, älskade Nils!

24/4

Vi älskar dig, Nils.

The big opening turns grande finale

Det är kvällen före kvällen före. I morgon kväll borde jag vara nervös inför din femårsdag, men nervositeten har redan smugit sig på. Illamående och en klump i magen. Det känns som att alla runt omkring tittar, kollar, känner in. "Kommer hon att explodera i år?" "Hur ser hon ut när hon sörjer?" "Hur ledsen är hon?"

Jag är samma gamla mamma, Nils. Det är samma gamla april och samma känslor. Förväntan, glädje och sorg.

Jag är själv lite nervös över hur det kommer att kännas kommande dagar, men jag tror ändå jag vet. Tiden läker inga sår, men den gör en van. Jag vet hur det känns att hålla födelsedag för min älskade förstfödde son utan hans närvaro. Utan din närvaro, Nils. Det är nu femte gången.

Fastän det snart gått fem år så har jag inte riktigt lärt mig andas utan dig, Nils. Det är så tomt utan dig! Ibland kväver tomheten mig och jag låter den göra det. Jag låter dig ta plats och jag låter sorgen efter dig kväva mig. Jag dör. Jag lever. Jag andas, men det är på ren vilja.

Nu ska jag smyga in till dina syskon och smeka dem försiktigt på kinden och lukta på dem. Höra deras andetag och känna deras närvaro. Och känna din närvaro i dem. Älskade, älskade Nils.