Vinterns grepp

Det känns som att våren står på paus, Nils. Det har kommit mer snö och det är alldeles för många minusgrader för att det ska kännas som vår. Men det är mars, ändå. Trots allt.

Det är fem år sedan du låg i min mage och det känns så länge sen och samtidigt känns det så nyss. När du dog så stod hela livet på paus, allt, verkligen allt, saknade mening. Dagarna gick, månaderna gick och våren gick. Det blev sommar och höst, vinter och vår igen. Då föddes din första lillasyster, Nils. Det meningslösa blandades med det meningsfulla. Livet återvände till vårt döda liv. 

Under våren återkommer livet, och det blev så extra tydligt då!

Hur känns det?

Hur rädd var musen som ramlat ner i det lilla utrymmet i mellanväggen? Förstod den att den skulle dö? När förstod den det? Vi lyssnade hjälplöst på musens hjälplösa krafsande.

Nils, jag tror att du förstod att du var döende, jag tror att du kämpade så länge du bara orkade. Ända tills det kändes hjälplöst. Hur kändes det för dig? Mamma får svårt att andas när jag tänker på det, när jag tänker på att du fick kämpa så. Jag njöt av varje sekund du var hos oss, Nils! En hjälplös njutning, en hopplös kamp mot tiden.

Jag blundar så hårt jag kan och önskar, hoppas, drömmer att du är tillbaka. Ditt vackra lilla huvud just under mitt. Din späda lilla kropp varligt tryckt mot min. Jag vill inte att tiden med dig ska vara förbi. Jag vill inte känna mig så hjälplös.

Nytt år

Flickorna har valt blommor till dig, Nils.

Ont i hjärtat

Nu har det varit jul igen. Vi har varit vid din grav och borstat snö från stenen och lagt dit en julklapp. I år fick du en hund med tomteluva.

Siri pratar mycket om dig och hon frågar hur det var när du levde. Och när du dog.

"När Nils dog hade ni begravning och sen la ni en sten på hans huvud, va?" Det är inte så lätt att förstå.

Nej, verkligen inte lätt att förstå. Älskade, älskade Nils!

Vattkoppor

"Det är Nils, han springer omkring i gräset. Han har vattkoppor. Åh stackars Nils, han har ingen mamma och pappa som kan klia på honom"

-Siri

Hjärta

Siri pratar ofta om att du bor i våra hjärtan. Det är så sant! Nästan allt om dig handlar om hjärtan, hela du är ett hjärta, Nils.

Ett vackert, mjukt, trasigt, varmt hjärta. Du bor i våra hjärtan och jag älskar dig av hela mitt.

I går sa pappa och jag till dina syskon att "nu ska vi åka till Nils". "Jaaaa!" Ropade de glatt. Eller, Frank ropade inte, men han såg glad ut. Och när vi åkte hem sa Siri "Jag tror att Nils blir ledsen när vi åker hem."

Vi la ett fint hjärta vid din grav, snälla Axel och Nils mamma har gjort det till dig! Och din mormor har också lagt ett fint hjärta vid din sten.

Vi älskar dig, Nils. Frank, Nora, Siri, pappa och mamma. Du har en alldeles särskild plats i allas våra hjärtan.

Vaken

Mamma ligger vaken fast jag borde sova. Jag kan inte sova fast jag är trött. Det är så många tankar som far och några stycken som alltid återkommer.

På lördag fyller jag år. Jag ser såklart fram emot att tre små söta barn sitter hos mig och sjunger, men jag ser inte fram emot att fylla år utan dig. Allt är alltid så dubbelt.

Nils, min förstfödde son, min älskling, mitt allt! Du saknas hela tiden. Du har en självklar och alldeles särskild plats i familjen. Du har en alldeles egen plats i mitt hjärta.

Det är inte rimligt att det ska göra såhär ont att leva utan dig.