Saknar

Jag tittar på kort och saknar dig.

Julen 2009

En vanlig lördag

Snön ligger djup, det är vinter. Mamma sitter vid fönstret och tittar ut medan pappa sjunger godnattvisor för din lillasyster. En mamma, en pappa, två barn, en massa kärlek. Och en massa tomt.

Om några månader fyller du två år. Jag antar att om du fick önska dig något så skulle du önska att du fick vara med oss, om än så bara för en dag. Jag vill inte köpa nån liten jävla leksak och ställa vid din grav. Jag vill pussa dig i nacken, smeka din kind och hålla dig nära. Jag saknar, saknar, saknar dig.

All I want for Christmas...

...is you.

I morgon börjar julfirandet i vår familj, först ut är hos farmor och farfar tillsammans med faster, farbror Alexander och farmormor. Som vanligt när det är kalas är alla där. Alla utom du.

Ett ögonblick i sänder

Vi hör en vän berätta om ett par
som har en son med bara några veckor kvar.
Dom kämpar för att hålla uppe modet,
det är tydligen någonting med blodet.

Dom tar en dag, ett ögonblick i sänder.

Mamma lyssnar på Bo Kaspers orkester och gråter. Det är så smärtsamt, så verkligt och så nära. Och så minns jag plötsligt vad som hände när du kom till oss. Då går det inte längre att andas. Det går inte att leva med sitt döende barn i famnen. Det går inte att leva utan sitt barn.

Vackert vinterväder

Älskade Nils. Din lillasyster och jag går på promenad i det vackra vintervädret här hemma och njuter och saknar dig.

547 dagar

Det är så länge sedan du dog i mammas och pappas famn, Nils, men ändå så kort tid sedan. En dag läggs till en annan och de blir veckor, år. Varje dag, varje minut finns du i våra tankar och vi saknar dig hela tiden.

Vår älskade, vackra son.

Ett och ett halvt år

Jag drömmer om hur det hade varit att ha dig här och pussa dig - lite extra just i dag.