Veteran

I dag, Nils, dog Lena Nyman och en vän skrev att det blir roligare i himlen nu när hon kommit dit.

Nu tror ju inte mamma på himlen, men tankarna började spinna. Om det var så att Lena kom till himlen och du också är där så skulle hon ju kunna sjunga godnattvisor för dig, så som hon gjorde för Ronja. Du skulle kunna krypa upp i hennes knä och bli klappad på kinden.

Men det är så många barn som dör Nils, och du har varit död så länge. Så om Lena skulle komma dit där du är så finns det nog andra barn som bättre behöver krypa upp i Lenas knä, för du har nog redan hittat din plats, du har redan hittat någon som sjunger godnattvisor för dig.

Men när jag tänker så gör det galet ont! Det är smärtsamt att tänka att någon annan får vara med dig. Det är en av anledningarna till varför jag inte tror på himlen.

Söndag

I dag är det söndag och solen har skinit i snön. Förut sa Siri "Nils är torebor".

I kväll är det mamma som får sätta klockan på ringning, Nils. I morgon ska mamma åka till jobbet och pappa är hemma med dina systrar. Men vem är med dig?

Nu kommer våren, ännu en vår. Våren då du skulle blivit tre.

Tiden läker inga sår

Nu har det varit jul igen, Nils. Vi har varit vid din grav och skottat snö, tänt ljus och lagt en julklapp. Och sjungit förstås, Siri väljer alltid "Blinka lilla stjärna". Vi sjunger och det har varit så kallt att tårarna frusit innan de ens börjat rinna.

Det är så ohyggligt smärtsamt utan dig, Nils. Sorgen och saknaden gör precis lika ont och det är fortfarande svårt att andas.

Att sjunga vid din grav i stället för att se dig öppna julklappar. Att lägga presenter vid din sten i stället för att se dig busa med dina syskon. Att sakna dig i stället för att stoppa om dig om natten. Att gråta av saknad i stället för att lukta på ditt hår.

"Hej då Nilsen." sa Siri när vi gick tillbaka till bilen. "Sov gott, Nils."

Såren är öppna och onda och ingen tid i världen kan läka dem.

12 december och tredje advent

I dag var vi hos dig och skottade snö, Nils. Vi skottade undan snön och fick fram din fina sten och lyktan så vi kunde tända ett ljus. Det blåste så kallt på kyrkogården i dag, Nils. Kylan bet i kinden och tårarna frös nästan fast på kinden. Siri ville sjunga "Blinka lilla stjärna" så det gjorde vi och min blick riktades mot fjärran.

Jag hatar julen, Nils. Jag hatar att du inte är här, jag hatar, hatar, hatar. Jag hatar att inte kunna andas, jag hatar att sakna dig.

Om att bli slagen i huvudet

I dag var dina systrar och jag på biblioteket i stan, Nils. Vi hade mysigt, Siri trivdes verkligen bland alla böcker. När vi blev hungriga gick vi till caféet intill och åt lunch och tjejen vi beställde av kändes bekant.

När vi satt och åt kom jag på det, det kändes som ett slag i huvudet. Den tjejen gick i samma föräldragrupp som oss när du låg i magen, Nils. Den tjejen födde barn strax efter oss. Den tjejen har ett litet barn hemma som fyller tre någon gång i vår.

Det gjorde ont! Men, det är inte alltid dåligt att bli slagen i huvudet, Nils. Mamma valde att njuta extra mycket av att Nora låg i min famn och att Siri satt bredvid i stolen. Mamma valde att se dig i dina systrar och njuta av din frånvarande närvaro. Du finns alltid med oss, och jag kände dig lite närmre när vi åkte hem och mamma fick kisa mot snön i solen. Du fattas oss, Nils, och samtidigt gör du oss så rika!

Två år och sju månader

Det saknas en handduk i badrummet, Nils. Det står ut en ensam knopp från väggen och den stirrar på mig.

Vi skruvade upp fyra knoppar att hänga handdukar på när vi renoverade badrummet till du skulle komma, Nils. En till pappa, en till mamma, en till dig. Och så en extra. Varje dag när jag ser de där knopparna tänker jag på dig. Varje dag när jag sätter fötterna på det uppvärmda klinkergolvet tänker jag på att dina små fötter aldrig fick känna dess värme. Varje gång jag lägger dina systrar på skötbordet tittar jag på mobilen som hänger över och minns känslan när du dött och vi flyttade skötbordet. Där hängde den. På en skör men säker tråd. På en skör med överdimensionerad tråd hängde den, men plötsligt utan uppgift.

I dag är det två år och sju månader sedan du föddes, min son. När jag blundar kan jag förnimma känslan av din nyfödda, varma kropp mot min. När jag blundar kan jag känna den omedelbara oron. Men jag behöver inte blunda för att känna den innerliga kärleken till dig.

Snart ska mamma sluta ögonen och jag önskar att du kommer till mig i drömmen i natt.

En stilla dag

Nils! I dag är det kallt och ganska dimmigt. Inte en vindpust rör sig eller grenarna. Mitt i allt det stilla kom i förmiddags en kvinna med röda vantar och skjutsade två av sina barn i en vagn. Mitt i allt det stilla sov en liten tös i vit overall och en större tjej satt i sin rosa overall och sjöng. Högt och vackert. Högt och vackert sjöng hon medan kvinnan torkade en tår med sina röda vantar.

Mitt i allt det stilla gick vi och saknade dig.