Midsommar

Det är nu det börjar. Börjar, men vänder.

Att föda ett barn och sen förlora det är som midsommartid. Allt ljus, all glädje och värme. Allt hopp, all förväntan är liv. Liv. Det är som ljusast när midsommartiden är närmast. Det är som bäst just nu. Det var som bäst att få dig, Nils.

Sen vänder det. 

Sen blir det mörkt. Sen kommer död. Sen dog du.

Fastän du dog just när det var vår, fastän du dog just när allt återvänt så är du som midsommar. Du är ljuset, Nils. Du är livet.

Det var då det började. Började, men vände.

Till sömns

På ytan syns blott en krusning, Nils. Inuti dansar alla känslor. Nej, inte dansar, de hoppar i otakt, de kränger. Som vilsna rytmer till falska toner. Ja, så är det. Så är jag. Vilsen. 

Tänk att jag lärt mig att gråta utan att det hörs. Tänk att jag kan skrika ut min smärta utan ett knyst. Tänk att du kan leva utan att andas. Tänk att du finns, men utan att synas. Tänk att du dog, utan att du nästan ens levt.

Jag hoppas jag kan få sova i natt, Nils. Jag hoppas jag kan få gråta mig till sömns. Men just nu kan jag bara gråta.

Cancer

Jag har blivit gammal, Nils. Huden på min bröstkorg har blivit rynkig, den har blivit skrynklig. När du föddes var jag inte ens 30 år. Nu är jag drygt 40. 

Om man älskar solen för mycket kan man få hudcancer, Nils. Malignt melanom. Om man älskar att bli mamma för mycket så kan man få själcancer. Malignt moderskap. Dödlig utgång. Det kan hända. Det händer inte alltid. Det händer inte alla. Men. Det hände 

mig. 

Nej

Jag är inte rustad för det här livet. Jag är kanske inte ens är rustad för liv. Efter dig började jag leva, men jag började också dö. Att bli mamma var det största för mig. Att förlora dig var ännu större. 

Jag samlar glömska för att orka med mitt liv. Snart fyller du femton år och jag… Jag fyller femton år av död. Av tomhet. Av sorg och saknad. Av gråt och tårar. 

”Jag längtar inte längre efter att ha dig här men jag saknar dig. 

Som om min själ har gått ifrån mig för att vara med dig så saknar jag dig.”

”Att jag är död för livet. Att det är över och förbi. När jag inte hittar nånting som jag finner glädje i.”

”Varje rörelse är sann. Som vi älskade varann. Jag kunde svalka öknarna. Jag kunde smälta isarna. För en oersättlig stund i din närhet.”

Nils. Du fattas mig. 

Allt jag någonsin drömt om

Vad drömde jag om innan jag blev mamma, Nils? Vad såg jag framför mig när du låg i magen? Jag minns hur jag väntade mig långa promenader med barnvagnen, hur jag skulle få uppleva dina första stapplande steg och höra dig säga "mamma". Jag kommer ihåg att jag såg fram emot att ligga i sängen med dig bredvid, höra dina andetag och bara känna kärlek.

Men älskade barn, vi fick så lite tid. Nästan hela ditt liv var du så nära mig, och ända sedan du föddes har du funnits i mitt hjärta.

Men du är inte allt jag någonsin drömt om, Nils. Du är så mycket, mycket mer. Du är gränslös kärlek, oändligt med känslor, bottenlös sorg. Du är allt.

Förlustanmälan

I dag är det en månad sedan din 14-årsdag, älskade Nils! Maj är jobbig för mamma i år. Det brukar alltid lätta efter den 12 maj, årsdagen av din död. Men i år gnager sorgen i mitt bröst, i år känner jag mig så ledsen. Ledsen och hjälplös. 

I går gick jag in på polisens hemsida, jag skulle kolla upp en sak. Och så stod det där:
Jag har råkat ut för något
Anmäl brott eller förlust. 

Kära polisen. Jag har förlorat min son. 

Så där lycklig

Mamma äter choklad och dricker rosévin. Mamma är ledsen. Mamma vill inte. Mamma orkar inte. 

Kan vi inte bara gå och lägga oss och låtsas att allt är bra? Kan vi inte låtsas att vi är så där lyckliga som vi var dagen innan? Kan vi inte bara få vara.

Älskade Nils, i morgon fyller du 14 år.